………..vända på det och säga att
hon hade tur, hon som gick förbi! ;o)
Sol, löpning, löparvänner och ett gött tjöttempo - jag ska verkligen inte klaga :o)
En helg i inte bara solens
tecken utan naturligtvis träningens tecken. Lördagen började med trålande sol,
ganska varmt – till och med så varmt att jag tog med mig de korta tightsen i
fall att! Idag stod det 2 timmar på programmet (det som jag sprang förra veckan
men låt gå då, löpning i sol är alltid härligt- fast jag skulle viljat springa
2,5 h).
När jag stod på
busshållplatsen så läste jag innantill i min utbildningsbok och tränade på
övningarna som var där i. Jag stod helt i min egna lilla värld och så skulle
jag testa att göra en multi hips – bakåt! Jag sträckte ut benet bakåt utan att
tänka på att det bara var några cm till vägkanten och att det inte fanns så
någonstans att ta vägen om man ville gå förbi. Tjejen/damen som gick förbi blev
väldigt förvånad när det helt plötsligt som ut ett rakt ben som lade fällben
för henne . som tur var hade hon bra balans så hon stapplade bara vidare men
blängde lite på mig – jag ber om ursäkt igen (om det nu skulle vara så att hon
råkar gooogla upp min blogg). Så ett tips – träna inte mutli hips bakåt när du
väntar på bussen, det kunde ha slutat riktigt illa :o(
Det var få ledare då många
tävlade eller var på kurs men tränare M och P skötte det perfekt! Det blidades
lite spontangrupper ut med resans gång och jag hängde på G, T, LL, E-M och en kille
till som jag tyvärr inte kan namnet på. Vi skapade en liten gemytlig grupp som
sprang och pratade, mös och bara hade det gött i solen. Det här var livet, det
här gav mig energi, det här gav mig D-vitamin, ja det gav mig allt som jag
behöver och lite till – löpning är fantastisk och att dessutom kunna njuta den
tillsammans med likasinnande gör mig ovärderligt lycklig!
I dag skulle vi ut på stora
ön, den vägen var inte så svår, till och med jag kunde den ;o). Under de korta
tider som jag inte tjötade eller engagerade mig i min språklektion (japp finskan
som pratade engelska var med i gruppen, förena nytta med nöje = löpning och
språkkurs :o) log jag och tänkte på att det kanske finns hopp inför min
kommande säsong, farten var behaglig och det kändes toppen och det gick fortare
än förra veckan utan att det kändes mer ansträngande – den känslan ska jag ta
med mig och dra nytta av både när det gäller intervaller och när det gäller
lite längre sträckor!
När vi kom till vändpunkten
ville G att jag skulle ta ett kort på honom och det blev även ett på mig, det
som är i början av denna blogg – så här ser jag ut när jag utför det jag älskar
allra mest – min löpning. OK – det är svårt att springa på kommandon inför en
kamera därav bilden blev som den blev men vad gör väl det ;o) Fotograferingen
tog lite tid och jag och G kom lite efter så på hemvägen hade jag en alldeles
egen hare och tjöta med, det var mycket trevligt, ibland gick det lite fort men
då drog jag i handbromsen och haren var med på noterna. Vi hann beta av både
det ena och det andra och helt plötsligt såg vi ryggen på tränare P. Upps det
var inte bra! Vi skulle ju absolut inte springa om dem för då ”blev det ju fel”
eftersom vi alla skulle vara ute i 2 timmar, vilket innebär att vi helst ska
komma tillbaks samtidigt. Vi saktade in men det är ju svårt att bromsa sig i en
uppförsbacke om ni missförstår mig rätt ;o).
Vi smög förbi och låtsades som
att vi inte fanns……gick så där! När vi kommit en lite bit igen så korsade vi
dem igen, då fick vi tillsägadel att vi skulle ta en liten runda runt kvarteret
för att få ihop 2 h. Vi tog i stället vackra rundan runt udden (hade tur, det
var bara en hund på hela udden! Glömde att man fick ha hundar lösa där!!!) och
när vi rundat udden så var tränare P framför oss , en ganska bra bit framför…….hummmmm,
nu lär de ju inte heller ha sprungit i 2 h, men oss skickade han på en extra
runda även om det inte gjorde mig något då jag helst hade viljat springa i 2,5
men nu blev det 2 h.
Efter härlig stretch så blev
det spontanlunch med några utav gänget, grabbar som tjejer – mycket trevligt,
soligt och mättande! Men även de skönaste stunderna måste ha sitt slut, först
löpningen och sedan lunchen – det skulle ju ätas en gång till ute under
kvällen, årsfest med IF Linnéa så jag fick bege mig hemåt.
En hel dag med bara löpare,
det här är livet - jag kan nog aldrig förklara hur lycklig jag blir när jag
umgås med dessa goa människor som brinner för löpningen, OK kanske inte lika mycket
alla men de flesta :o).
Söndagen skulle det också
springas lite, kort men i samma tempo som på lördagen, det fick bli en solig
och härlig tur i H-parken och endast i klädd korta tights och en tunn tröja –
jag trodde jag skulle svettas ihjäl! Jippi våren är nog här! Efter en liten go
runda på dryga 7 km blev det övning i gymmet och åter igen konstaterade
jag - jag är inte skapt för maskiner,
men ibland så måste man ;o). Jag fortsätter i morgon kväll igen – skam den som
ger sig ;o).
Nej, nu får det räcka med
endorfiner för i dag – jag måste kunna sova i natt! Men kontentan av helgen kan
bara benämnas med några få ord:
Löparlycka, träningslycka,
vänlycka och annan lycka som jag kanske kommer att delge er i framtiden ;o)
På återseende!
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar