Äkta löparglädje går inte av för hackor, nej..........

 
....det ska gudarna veta och som det inte var nog, det gjorde 45 sekunder per km från i går!! :o)

Efter att inte ha träffat mina löparvänner i RS på drygt två veckor var det i dag äntligen dax! De skulle mata på med 800 meters intervaller, jag skulle bara hålla samma jämna tempo på uppvärmning, mala km medan de sprang fort fort och sedan nedjogg - målet förutom jämt tempo var att det skulle bli lite längre än gårdagens lufspass som slutade på 6.7 km.

Det var otroligt många på träningen, många nya ansikten fast jag "bara varit borta i 14 dagar" och några hade till och med trotsat kylan genom att springa i korta tights!! Grabbar grabbar, jobbar ni redan på raggarbrännan eller vad är det frågan om? ;o)

 

Efter uppvärmning som jag tyckte gick lite fort, inte ofta jag tycker det i makligagruppen men konstigt vore väl annars då det gick ca 15 sekunder fortare än i går per km. Tänkte, herre gud kommer jag att orka jogga under hela tiden de kör intervallerna eller kommer jag att orka hälften? Innan intervallerna drogs i gång skulle det "löpskolas" detta hoppade jag över då det skumpade allt för mycket i mitt onda muskelfäste, i bland har man skäl för att fuska ;o)

 

Jag startade mitt matade av km lite innan de snabbaste, inte ofta man kan ligga före dem - typ aldrig!! ;o) Jag höll mig tätt intill högerkanten för att inte vara i vägen för de snabba gasellerna när de kom ångandes. Det är helt ljuvligt att ha så många inspirerande löpare runt omkring sig och lusten för att mata km själv infinner sig ganska snabbt! Jag malde och malde och sneglade ibland på GSP:en bara för att kolla så att det inte gick för fort i och för sig höll andningen reda på det för så fort jag ökade lite så kände jag hur hostan var på G och den ville jag gärna undvika, att springa själv och hosta så man kräks är en sak men att ha ett gäng andra löpare runt sig när man står där och kräks känns ju inte så roligt! Nej tempot skulle vara lugnt!



När jag slängde ett öga på GPS:en så tyckte jag att den stod på 5,11 – vad i hela friden är det med den tänkte jag, ska jag inte kunna vara sjuk 14 dagar utan att den kaikar ihop?? Kollade åter igen på den andra vändan och då stod den på 5,34 – inte bra (för fort) dock inte så fort som när den stod på 5,11. Ja ja, det kändes ju bra i andningen och benen malde på så jag tänkte som Sally sa en gång: Det är svårt att bromsa sig i en uppförsbacke! ;o) Jag får analysera när jag kommer hem tänkte jag, inget att lägga energi på nu!

Men summan av dagens löppass som jag faktiskt måste kalla det – löppass, inte lufspass blev att jag fick ihop 9,6 km – 45 sekunder bättre per km sedan i går, det räcke för mig, de andra tiderna håller jag för mig själv ;o). Men jag blev väldigt förvånad vad en massa löparvänner kan göra för kraften i kroppen, att den orkar mer bara genom att se så många kämpande löpare runt omkring mig, äkta löparglädje!

Långfredagen 3,4 km – fyra pass efteråt 9,6 km och 1 min 30 s. bättre per km – nu känns det genast mycket bättre i kropp och själ, hoppas nu bara att min eländiga hosta försvinner så ska nog mitt muskelfäste också så småningom bli bättre! :o) Den som lever får se!!

 

På återseende!

Maria