Det känns som jag har fått
nedförsbacke för en gångs skulle :o)
......det vara möjligt att tappa så mycket i vikter i min styrketräning och få upp en sån fart på så kort tid?? Undrar hur fort det hade kunnat gå om inte den akuta bronkiten slagit till? ;o)
Efter ca 4 veckor träning efter bronkiten verkar löpningen ha kommit i gång det är nu härliga långpass med mycket snack och behaglig fart, ligger "bara efter med 15 s./km för att ligga där jag ska, men vad fasen, jag tänker inte stressa jag vet att min tävlingsfart kommer att gå fortare än min träning ;o) " och det är ju 4 veckor kvar till maran!
Så i lördags var vi en liten mysgrupp som joggade i värsta solskenet och bästa löparvädret ut med Stockholms vattendrag, det var ljuvligt och det var både kort tröja upptill och korta tights nertill :o) Jag njöt varje meter av att åter kunna njuta av min löpning utan toppandning och jobbiga hostattacker, fanns inget att klaga på!
Däremot när jag skulle in på gymmet efteråt så fick jag mig en smärre chock! Jag skulle börja gymma lite lätt igen och naturligtvis skulle jag leva som jag lär ut, starta lätt efter sjukdom för att inte knäcka muskelfästen och ligament men att det skulle vara så här stor skillnad hade jag aldrig trott! Men då jag inte ville skada mig tog jag mycket mindre vikter än jag trodde jag skulle klara av, bara en sådan sak som 10 kg mindre i bänkpress, visst det kändes lätt men att jag här orkat 10 kg mer innan kunde jag inte förstå.......men än är det inte kört, jag har ju inga tidsmål med min styrketräning så det får ta den tid det tar, tänker inte slita av något muskelfäste för att se ut som Arnold innan sommaren ;o) kommer förmodligen inte att se ut som honom efter sommaren heller, men jag jobbar på det - har ju hela livet på mig! :o)
I tisdags var det tusingar med RS som gällde, tänkte skulle jag våga trycka på eller skulle jag vara komfortabel? Det fick bli trycka på, jag skulle ju springa Kungsholmen runt på lördagen o ville prova farten lite :o) Gruppen skulle börja i 4.20 tempo.......vet inte riktigt var ledaren missade, 3.45 de första 500 m kändes inte OK, fick förklaring att han hade ingen GPS utan en mobil, humm! Jag brukar inte opponera mig för fart men att börja så fort för att man inte har koll känns så där!
Andra tusingen så fick jag hålla farten och ledaren låg lite bakom mig, 4.16 mycket mer åt det hållet jag önskade. Sen ökade jag farten per km och det är ju så det ska vara, ökar jag för mycket i början finns det inget att öka med sen, så fungerar jag ;o) Snittet på tusingar blev väldigt tillfredsställande trots den snabba starten!
2013-05-04 Kungsholmen Runt!
Med besök från Götet och tävlingsdebut denna helg så kunde ju helgen bara bli bra, kunde inte äns klaga på vädret - strålande sol! ;o) Frågan var bara, vad skulle jag orka med för tempo? Att göra tusingar i tisdags i en fart med 2 min ståvila var ju en sak, men att hålla ett bra tempo snabbt sammanhängande var en annan! Om jag landade under eller runt 50 min i premiären var ju inte fy skam!
Bredvid mig i starten hade jag RS T som dagen till ära hade lagt sig till med halsont, inte kul! Att ta rygg på snabba RS T var inte äns att tänka på, även om hon hade halsont - jag skulle nog knäcka mig totalt! Startskottet gick, benen gick och tankarna i skallen som gick var.....satan vad bra det känns i ben o kropp, men kommer jag känna så här efter 5 km?
Efter 3 km såg jag i ögonvrån att där framme var det ju RS T, humm om jag skulle orka att hänga på tro? Jag smög upp lite snett bakom och lånade hennes rygg som hare utan hennes vetskap, men rätt som det var vände hon sig om och såg mig och sa, tjena Maria! Nu var hon inte omedveten om att jag låg bredvid, min tanke var inte att jag skulle gasa om henne utan dra nytta av att följa hennes rygg så gott jag kunde, kanske inte kloss too kloss men att jag i alla fall såg henne där framme någonstans. Jag matade på och kämpade för att hänga med, visste att om jag tappade så skulle jag sacka efter mycket och jag skulle nog ge upp för nu var jag ganska trött. RS T var min morot och jag bet mig fast.
När vi kommit upp för
backen mellan hotellet och huset på andra sidan var jag sida vid sida med henne
och sen fick jag nog en black out för jag fick för mig att hon stack om mig samtidigt
som jag inte såg henne framför mig, men då jag bara tävlar med mig själv så har
jag aldrig brytt mig att kolla bakåt eftersom jag inte bryr mig. Jag sprang i alla
fall så gott jag kunde men kände att jag tappade fart, min bästa rygg var ju
borta. En tanke som slog mig var att RS T kanske hade fått så ont i halsen att
hon brutit men det var ju inte likt henne, jag stretade i alla fall i de sista
två km och på upploppet hörde jag RS S och blev så glad och försökte att öka och
då ser jag ett rosa streck som kommer farandes bakom mig och förbi, det var RS
T – herre gud vilken fart! Hon måste alltså ha legat mig i hälarna de sista två
km utan att jag haft en blekaset aning om det, men som sagt var – jag tävlar ju
bara mot mig själv o kollar inte vem som ligger bakom mig. Kul i alla fall att
hon inte gett upp och som det verkar så var jag hennes hare den sista biten –
hur gick detta till? ;o)
Jag har i alla fall RS T
att tacka för draghjälpen, utan henne hade jag inte gjort PB så åter stort tack
RS T för att jag fick låna din rygg! Som det ser ut nu så har jag förbättrat
mig 4 min på milen under ett år, det ska jag verkligen inte klaga på – och jag
minns fortfarande det passet då min make drog runt mig i 5 min.tempo lite innan
Tjejmilen förra året och jag trodde jag skulle dö – nu gick det i 24 sec. bättre
per km, jo jag tackar! Nu kommer det ju bara att gå långsammare och långsammare
för varje lopp fram till Tjejmilen dock kommer det att bli längre och längre
;o).
PB med 1 min 27 s – tror
jag och min hare L får tänka om inför SUB på Tjejmilen till hösten ;o) Tänk om
jag får vara hel och frisk fram till dess, då kanske vi kan prata om riktiga
gooa tider! I dag söndag blev det en härlig solig återhämtningsjogg tillsammans
med maken – totalt 26 km denna helg får väl duga med tanke på att det var
tävling.
På återseende!
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar