…... jag förhoppningsvis vid
årsslutet att kunna sammanställa min bästa säsong någonsin sedan efter
fotoperationerna. Förra året var magiskt men trots det så vågar jag tro och
hoppas på fler framsteg och hoppet är det sista som kommer att lämna min kropp!
Med förra veckans härliga långpass
i minnet så var det dax att se om jag kunde prova på en grupp över den makliga
i RS, självklart tror jag tempomässigt att jag skulle klara det utan några
problem men jag vill gå lugnt fram fortfarande med mina fötter som nu springer
och går helt utan några inlägg i skorna. Jag vill skynda långsamt, dum, lat, feg
eller klok - kalla det vad ni vill men jag tänker inte gå på några fler minor i
år ;o).
Då jag har min träning som en
livsstil så är det här den skönaste och gooaste livsstil jag någonsin skulle
kunna tänka mig och jag har valt den själv redan som ung, något jag absolut
inte ångrar även om den ibland inte alltid är så lätt, exempel vid motgångar
pga. skador eller annat som kan hända – men säg den livsstil som är helt lätt?
;o)
Långpass är en ljuvlig sysselsättning
som jag brukar hålla på med på helgerna, att springa runt i lugnt tempo,
småprata med vänner som brinner för samma sak som en själv och dessutom känna
att ens kropp blir starkare för varje pass jag gör är helt underbart – säg den människa som vill tacka nej till
denna sysselsättning? Får jag dessutom fika under löpturen (ej sätta sig ner på
något café alltså utan under rörelse och i form av energikaka eller gel :o) då
blir löpturen helt totalt njutbar och jag bara ler med hela ansiktet även om
snön piskar i ansiktet och underlaget är halt som en isbana.
Samling vid PF som vanligt,
många härliga löpare hade samlats för att i dag bege sig på en 120 minuters
löprunda i goo A-fart. Tänk om jag hade fått uppleva denna löparglädje
tillsammans med löparvänner redan som ung, ska väl vara ärlig att det var inte
många av mina fotbollsvänner mfl. som tyckte det var så kul att springa utan
boll även om det fanns vissa undantag (jag bland annat ;o). Självklart fanns
det alltid glädje i mina lagsporter som jag höll på med, det var inte det – det
var bara det att ingen brann och njöt så mycket av löpturerna som gjordes, men
men nu har jag ju fullt av njutbara löpare runt omkring mig så det känns som
jag får igen mycket som jag saknat i ungdomen ;o)
Asfalt, asfalt och åter asfalt
med inslag av grus hade utlovats och jag bara älskar asfalt! Underlaget kunde
på vissa ställen varit mer isfritt men men, för att det ska bli vår och barmark
så måste ju snön och isen smälta och säg den mars månad som det inte är
minusgrader i – japp, säger ju sig självt HALT ;o). Vi blev 5 i vår grupp plus
maken som ledare, liten och hanterlig grupp. Jag tjötade väl inte precis hål i
huvudet på deltagarna denna gång men det var mer för ”jag var ju ny i guppen”
och vill ju gärna springa där i gen och hur hade det sett ut om jag tjötat som
jag brukat, då hade de väl undrat – vad tusan är det för pratkvarn?
Turen gick över Västerbron x 2
men efter att ha sprungit på VB så många gånger nu så är det inte mycket som skrämmer,
skulle vara om det snöade i juni! ;o) Men vindmässigt, snömässigt och
värmemässigt har jag nog provat på allt – till och med under perfekta
förhållanden, Stockholm Marathon 2011 tycker jag var ganska bra för oss löpare,
kanske lite kallt för publiken.
När vi kom ner i Tanto började
det snöa lite lätt som sedan blev mer och mer vilket gjorde att vi inte såg
isfläckarna under snötäcket som blev, vår grupp blev förskonade från vurpor men
när vi kom tillbaks till PF fick vi reda på att det hade visst vurpats lite här
och där till och med så att blodvite visades och kläder gått sönder, inte kul!
Det är svårt att beskriva en löprunda som för många ”normala människor” skulle
ses som något dumdristigt, ute och springa när det är halt och snö snett från
sidan – men för mig var detta ett underbart löppass och ett positivt besked att
nu var inläggen kastade och borttagna förgått, det gjorde mig grymt lycklig!
Att det snöade SO WHAT :o).
På kvällen var det 40 års fest
– hos vem? Naturligtvis en löparkompis – det var löpare överallt på festen och
som jag skrev på FB, utvecklingen har gått framåt – förr var det hotshotsrace
nu mera är det plankan och chinsrace som gäller och jag föredrar hellre det
sist nämnda :o).
Söndagen tillbringades med
årlig Vasaloppsfrukost, har vänner som spinnar sig igenom loppet – jag åt mig
igenom loppet en perfekt sysselsättning och efter avslutat lopp (både på skidor
och att äta) så blev det en liten löprunda i a-fart enligt program. Kan en helg
vara mer innehållsrik ur idrottsperspektiv – oj, glömde ju 5 milen på skidor
och friidrotten, japp idrottstokig - något som aldrig kommer att gå ur mig
(tror jag ;o).
Avslutade ju 2012 med
inläggning på sjukhus och mitt träningsläger var i fara – med en sådan start på
året så kom naturligtvis tankarna på, hur ska denna säsong sluta om den ska
börja så här tidigt med käppar i hjulet? Men som jag alltid sagt, skam den som
ger sig!
Snart ny vecka och nya
utmaningar och personligen känner jag mig ganska glad och stolt över
träningsdosen hittills i år:
62 dagar som gått.
47 pass
55 timmars träning
För mig är det en grym start
på året men jag tänker skynda långsamt, även om det är många pass så har det
hela tiden stegrats långsamt i vikt (styrketräningen), längd, fart och mängd – tänker leva som jag
lär!
På återseende!
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar