Jag kände mig som han i Ut i vår Hage när jag åkte i dag, visst jag var inte inne i någon affär men stilen var nog den samma! ;o)
I dag skulle jag börja min långa resa på väg mot Öppet Spår 2013,
skidorna var ju inköpta sedan en tid tillbaks och i förra veckan grundvallade
jag och maken dem och i går la jag på glidvallan och fästet. Min fråga när jag
stod där och gned och gned bort allt det jag lagt på skidorna så undrade jag –
varför ska man först baka kakan och sedan skära bort hälften?? Jag hade tyckt
att det hade varit bättre att ha kvar allt jag la på för att då skulle jag väl
få bättre glid, eller? Insåg efter att jag gnetat med skidorna i ett par timmar
att jag kommer ju att få träningsvärk i armarna och överkroppen INNAN JAG ÄNS
HAR BÖRJAT MITT FÖRSTA SKIDPASS!!
Kl. 08.30 skulle vi träffas ute på golfbanan, ända gången jag är på en
golfbana i mitt liv tror jag ;o). När jag nästan var framme vid parkeringen så
såg jag att det stod två grabbar och puttade på en bil som stod lite vid sidan
av vägen och jag förstår inte varför jag alltid ska hjälpa till, jo för jag
tänker alltid att tänk om det hade varit jag, då hade jag uppskattat om någon
hade stannat – så jag stannade och frågade om de behövde hjälp och det behövde
de. Jag är ju inte jättestor men jag hjälpte grannen i veckan att putta loss
hans bil (jag är ju ganska stark för att vara så liten ;o) men jag såg hur
grabbarna kollade på mig när jag kom gående där i full längdskidmundering och
min kraftiga kroppsbyggnad – dock inga
pjäxor på än då jag trodde att jag slinter nog bara på gaspedalen då!
Vi började putta och puttade men bilen hade kört ner i ett litet dike
så en utav grabbarna sa att det kanske var bättre att jag satt i bilen, visst
sa jag och hoppade in, första gången jag satte mig i en bil med automat – hur fa…..kör
man en sådan?? Fick ju fråga och han försökte att instruera mig men det gick
inte så bra att köra om man tror att bromsen är kopplingen. De måste trott jag
var knäpp, men det är inte så lätt när man aldrig kört en automat innan! Det
gick i allfall inte bättre för att det var två stora grabbar som puttade på,
kändes skönt att det inte var lilla jag som inte kunde putta ;o).
Efter en stund ställde vi oss framför och puttade bakåt – ja tackar!!
Nu var det som en vulkan av snö, vatten och is kom över mig och jag kunde bara
konstatera att jag blev pisseblöt om hela mitt ena ben, bra att börja ett
första träningspass i -6 grader pisseblöt! Såg framför mig hur mitt ben frös
till is innan ens passet börjat :o(. Killarna tyckte synd om mig och tackade
för hjälpen och ville inte besvära mer, jag åkte vidare och parkerade bilen och
försökte att torka upp det värsta med värmen på högsta nivå i bilen.
Mitt träningssällskap kom och vi blev fyra stycken ink. tränare A, han
som skulle lära ut lite tips mm. Bästa haren L var med och jag visste att i dag
skulle jag verkligen få spana in hennes rygg eftersom hon drog Öppet Spår i
februari detta år. För mig handlade det om att träna bra teknik eftersom jag
inte tagit ett skidtag på längden sedan feb 2006. Det skulle bli spännande med glidvallan
eftersom det kändes som jag tagit bort all glidvalla som jag lagt på, kanske
skulle det kännas som att jag tagit ut två brädlappar direkt från Bygg Olles
hyllor ;o). Tänkte – kunde Gustav Vasa kan väl jag ;o)
Först fick vi staka i väg en liten bit och då kändes det att jag hade
bra glid – jag gled nästan in i bästaste haren L som låg framför mig, men det
skulle vara enda gången, kommer till det senare. Efter att stakat och glidit
lite så var det av med stavarna för nu skulle vi träna teknik. Sånt här gillar
jag, sist tyckte jag det var gööör kul, tror jag åkte som max 26 km utan stavar.
Lite bakhalt i början innan jag förstod hur jag skulle göra men du kan ju tänka
dig själv hur dumt det ser ut att pendla med armarna hela tiden som om man hade
stavar och sedan bara jobba med benen. Tur ingen filmade!!!
Efter en stund så var det dags för att börja på riktigt, vi tar ett
varv sa tränare A – ett varv, och hur långt var det då?? 8 km tydligen. OK –
det låter ju inte så mycket när man kan springa många km men att åka skidor
första gången så låter det lite långt men men, det är bara ut och åk, varje
meter blir man bättre säger de ;o).
Bästaste haren drog som en avlöning, inte för att min tanke var att vi
skulle åka sida vid sida men hon var ju snabb som fa….och jag tänkte, kör på i
din egen takt, tänk på tekniken, jag har inte åkt på många många år så jag
gjorde så gott jag kunde och kunde se hur solen steg vackert över trädtopparna
eller i alla fall stiga, klockan var ju trots allt bara runt 9 tiden! Jag
provade att staka, jag provade att diagonala men framför allt provade jag på
att snyta mig i nedförsbacken och det ska man inte göra om man inte är en van
skidåkare!!! Jag kan i alla fall meddela att snödjupet utanför spåren var lite
djupare än jag tänkt och jag såg nog ut som han i ”Ut i vår hage” där jag låg
med armar och ben åt alla håll och kanter, hade inte stavarna och skidorna
suttit fast på mina armar och ben så hade de legat utspridda över hela spåret,
nu låg jag där som en sprattelgubbe som barn brukar rita när de är si så där
3-4 år, roligt såg det nog ut i alla fall.
När jag kommit upp där ifrån så var det fortfarande nedförsbacke så jag
gled vidare och med hela mig full med snö såg jag nog ut som självaste
snömannen/kvinnan som kom farandes, ja herre gud som man beter sig, kunde ju ha
slutat riktigt illa men jag har ju nära till marken och eftersom jag böjde mig
ner i ”skitställning” som jag sett att man ska så var det ju ännu lägre till
marken men jag såg nog likförbannat lika rolig ut vare sig det var nära till
marken eller inte!
När man åkte som en ögla ute på golfbanan kunde jag se hur lätt och bra
det gick för bästaste haren L som skidade i väg så fint, skrek några glada
hejarrop tvärs över banan men ville inte tappa för mycket fokus från spåren, en
vurpa fick räcka ;o). Jag gnetade på där och tänkte på både det ena och det
andra, men framför allt – det kändes just nu lättare att springa 80 km än att
åka skidor 90 km men men skam den som ger sig, det är bara och träna på. Jag
minns min första tur nyår 2005/2006 då jag startade min första resa inför ett
Öppet Spår 2006 – 5 km bakhallt, ingen teknik för femöre och tankarna var då –
jag ger upp, det kommer inte att bli något Öppet Spår!! Nu löd tankarna mer på
att jag är bättre tränade fysiskt, vi är bra många fler som kan peppa varandra,
vi ska åka på riktigt träningsläger med kunnigt folk i början av januari men
framför allt så har jag ett riktigt mål – att åka bättre än förra gången :o).
Kl. 10.00 var vi färdigtränade med teknik och en runda på golfbanan så
det blev 9 km, inte så illa första gången tycker jag, jag är nöjd och ser
hoppfullt på detta äventyr – löpningen för nu stå lite åt sidan så länge snön
ligger vit och fin, här ska nötas lagg :O)
I kväll firar jag och bästaste haren L – körkort och årets PB på milen
:O)
På återseende!
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar