Jag älskar att ha fokus och i dag skulle fokus ligga på STAKNING men det är inte så lätt när man upptäcker att man har …………….

Det känns som att Skalman har hittat ett andra nöje förutom löpningen :o)

…….med sig hela Hammarbybacken!  

 

 

Som rubriken lyder så älskar jag att ha fokus, utan mitt fokus så skulle jag nog inte äns kunnat skriva detta inlägg för att vara krass och då tänker jag främst på min fothistoria men i dag skulle jag fokusera på STAKNING.  Ett pass har gått i teknikenstecken utan stavar nu skulle här nyttjas stavar tills det bara brann i hela min överkropp, mage, rygg och armar – benen skulle få ”softa lite i dag” ;o).

 

Känns som att vår bil hittar vägen själv nu ut till Ågesta, startklar strax efter kl. 09.00 och då var nästan parkeringen full!! Lite go musik i ena örat skulle nog göra att jag orkade staka så mycket jag bara kunde under dagens pass, ville även försöka mig på två varv runt golfbanan.

 

Jag stakade i väg och det gick otroligt lätt, kunde i och för sig bero på att det går lite utför i början. Musiken flödad i ena örat och jag kämpade på och tänkte – staka, staka, staka, staka – jag ska skaffa mig en överkropp som ett V inte som ett A :o). Jag försökte att jobba med de få bukmuskler jag har, jag tryckte i stavarna och släppte dem där bak som jag sett och hört att man ska göra – det kändes som jag hade ett någorlunda flyt. Men så kommer backarna  - jag får nog ta ett pass som jag bara tränar på att ta mig uppför backarna men funderar på hur jag ska ta mig till botten på backen sen för jag kan ju inte åka tillbaks ner efter att jag kämpat mig uppför – då kolliderar jag ju med de som åker på rätt håll. Tåls att tänka på hur jag ska träna backe!

 

Snön vid sidan om spåren var lite mjuk så jag sjönk ner lite här och där när jag stakade men jag trillade inte (där i alla fall ;o). När jag kände att det gick som bäst så gjorde jag ett riktigt djupdyk – naturligtvis i en nedförsbacke, spåret försvann liksom, det var alltså utplattat och för mig var det bara att åka rakt fram, försökte att  ta emot mig med stavarna och händerna men det måste sett helt förbannat kul ut – jag åkte rakt ut i lössnön och lämnade ett stor djupt hål efter mig men reste mig upp och stakade vidare full med snö från topp till tå, men de som åker slalom säger att man är ingen riktig åkare om man inte vågar trilla så jag kör på samma koncept på min längdskidåkning :o)

 

När jag närmade mig ”Tour de ski backen” som jag kallar den så tänkte jag på vad bästaste haren Lona sagt till mig förra gången – att jag ska pronera med mina fötter och skidor när jag tar mig uppför. Jag sa förra gången till bästaste haren Lona – nej, nej, nej – jag håller ju precis på att träna mina och fotvalv på att INTE PRONERA men det var ju lika bra att göra som hon sa och det gick lite bättre i dag. När jag var uppe på toppen och skulle glida lätt ner så högg det till som fa……inte i någon muskel nej utan under skidan, det gick inte att åka, jag kunde inte ta mig fram och jag förstod inte vad som hade hänt förän jag tog mig en titt under skidorna!!! Herre gud – jag hade ju hela Hammarbybacken under mina skidor, snön satt fast som två stora platåklackar!! Jag fick stanna till och försöka att ta bort så mycket jag kunde och lyckades väl så där, men jag lyckades så mycket att jag kunde ta mig vidare.

 

Staka, staka, staka, staka – överkroppen blir så stark och snygg och jag blir så stark i min mage och rygg! Jag gnolade på en liten ramsa och stakade för fulla muggar och muskiken flödade i goa takter i ena örat. Snart var det varvning och jag skulle ta ett varv för bästaste haren Lona också men men……det blir inte alltid som man tänkte sig!!

 

Vid varvningen så blev det åter ett hugg och jag insåg att det inte var någon idé att kämpa mig runt ett varv på bara vilja om jag inte skulle ha något glid så jag lämnade tillbaks snön och tog mig sakta till bilen. Nu var parkeringen totalfull och jag kände mig väldigt nöjd med dagens pass trots att det inte blev som jag tänkte mig men det gick väldigt mycket fortare än sist, lite kort jämförelse med mitt första pass för en vecka sedan:

 

Snabbaste km 8/12                   5.26 min/km

Snabbaste km 15/12                 4.35 min/km

 

Maxhastighet 8/12                    22.22 km/h

Maxhastighet 15/12                  24.00 km/h

 

Snitthastighet 8/12                    8,6 km/h

Snitthastighet 15/12                 11.0 km/h

 

 

 

Men det roligaste var att mitt sista pass som gick fortast så stakade jag i 7 km av 8,4 km. Jag börjar tro på att det kan bli riktigt roligt att ta mig igenom Öppet Spår 2013 om det fortsätter i detta tempo om inte annars så vet jag att jag har gjort mitt bästa för att förbereda mig och med sådana vetskaper så kan jag komma väldigt långt – det vet jag :o)

 

 

 

På återseende – kanske i skidspåret om inte annars här ;o)

Maria