I dag vill jag dela min lycka med alla som vet vem jag är och kanske några till ;o)

 

 

Jag har mycket att tacka Running Sweden för – inte bara mitt ”nya löpsteg” utan även att jag i dag tack vare deras samarbete med Acsess Rehab och framför allt sjukgymnasten David Felhendler kunnat göra något som jag aldrig hade trott skulle ske i mitt liv!

 

Jag brukar inte rosa hit och dit för det finns så många duktiga människor bland de som jag träffar men David vill jag ändå lyfta fram för att han har lyckats tack vare sin kunskap göra något som ingen läkare, ortoped, sjukgymnast eller smärtläkare lyckats med på 19 år! Som jag har sökt för smärta i mina fötter! David lyckades på drygt tre veckor ……..intresserad, fortsätt läs ;o)

 

För att göra en lång (19 år) historia kort så har jag haft inlägg för mina pronationer i mina fötter sedan jag var 19 år och det blev ju inte bättre efter mina fotoperationer 1999, men tack vare ett misslyckat försök att göra nya inlägg hos en annan naprapat så var jag tvungen att göra drastiska åtgärder för jag fick en sådan enorm smärta av de nya inläggen. Jag fick tid hos David – förutom att han kittlades, knäckte lite här och där och frågade om det verkligen fanns vietnamesiska vattenbufflar så rekommenderade han en bok som hette – Plågade fötter, moderna skor! Jag brukar inte läsa hysteriskt mycket men när smärtan tar över så att jag inte kan träna finns det bara ett val – läsa eller vila från träningen på obestämd tid, valet är ganska lätt ;o)

 

 

Jag fördjupade mig i boken, jag engagerade mig i övningarna, jag kollade på de svartvita bilderna och jag försökte att efterlikna både det ena och det andra med olika resultat, mest dåliga :o(. Men så började det hända något – nej tårna började inte gå av, fötterna svullnade inte upp som ballonger, nej det hände helt otroliga saker i positivbemärkelse!! Jag fick lite lite mindre smärta för var dag som gick förutom den träningsvärk som blev men det var något jag kunde ta så länge jag visste att det ledde till något gott.

 

 

·         Efter tre dagar provade jag att gå/stå utan mina tofflor som jag hade haft de senaste 13 åren och åren innan dess hade jag gått i några andra tofflor eftersom det alltid känts som jag stått på hälbenet och det har gjort svin ont att överhuvudtaget stå eller gå utan ett par tofflor.

 

·         Efter elva dagar provade jag på att lämna hemmet utan mina inlägg, jag tog mig in till stan med pendel och besökte en butik och sedan hem igen med pendeln – lagom tur att gå och det gjorde inte ont, visst att gången blev lite obalanserad men det berodde på ovana, men det viktigaste var att jag inte stod/gick på hälbenet och att det inte gjorde ont!!

 

·         Efter fjorton dagar fotograferade jag fötterna igen och såg en markant skillnad, jag såg att jag hade en tendens till en hålfot, inte stor men man kunde ana! Lika så att det började bli mellanrum mellan mina tår och styrkan tilltar i mina tår och fötter.

 

·         Efter 21 dagar kör jag ett gympass på morgonen utan mina inlägg och på kvällen kör jag ett styrkepass med lite utfallshopp och höga hopp mm. Det funkar tillfredställande, klart jag måste vänja mig gradvis men det går förväntansvis bra!

 

·         Efter 22 dagar det vill säga tre veckor så kör jag mitt första löppass på 8 km uppdelat på 2 kilometare UTAN MINA INLÄGG i värsta sorbésnö och kuperad terräng – dock kände jag av mina trampdynor på framfoten efter 8 km där av jag slutade med gott samvete. Positivt – att jag förmodligen springer mer på framfoten än på hälarna ;o)

 

 

Men ni förstår ju vilken lycka, efter att inte ha kunnat stå, gå eller än mindre springa på 19 år utan mina inlägg helt plötsligt kunna göra allt ovan – lyckan är ju helt total, just nu har farten ingen betydelse och jag har allt att tacka David för detta, han säger dessutom att nu kommer jag att få ett annat löpsteg med mer styrka i avstampet. Mitt mål (dröm) var att jag kanske till våren eller sommaren skulle kunna lägga undan mina inlägg men att det skulle ta dryg 3 veckor hade jag aldrig kunnat drömma om!

 

Jag vill i alla fall tacka Running Sweden för all löpteknik som gjort att jag fått ett bättre löpsteg, jag vill tacka för att RS samarbetar med - för mig, Sveriges bästa team Access Rehab som inte bara hjälpt mig via David utan även andra ur teamet så att jag kunnat springa marathon 2011 med en revbensskada som gjorde att jag varken kunde ta mig ur sängen, springa på 14 dagar innan marathon eller än mindre skratta ;o)

 

Nog smörat för i dag – men ni förstår nog vad jag menar ;o)

 

 

På återseende!

Maria