Man kan i bland känna sig liten och här känner jag mig bokstavligen liten på riktigt - fast det var gooa grabbar!
Efter en vecka med dålig träning pga. onda trampdynor , förskräckligt
onda tår och en bulle som innehöll mjölkprotein fast den var garanterad
mjölk/ägg/soja och nötfri så skulle detta bli mitt första långpass på 14 dagar,
farten var jag osäker på men tänkte jag hänger i så länge det går och sen får
jag väl ta tuben tillbaks.
Idag skulle jag prova på Linnéas SUB 222 för första gången och jag såg
fram emot det, det är härligt att kunna välja och vraka mellan passen i Running
Sweden och Linnéa, synd bara att det inte finns fler dagar och timmar i veckan men
nu är det som det är och i dag skulle det bli Linnéa :o).
Vi samlades vid Zinken och det var hela 32 stycken var av några skulle
satsa på SUB 3, SUB 220 också vår grupp SUB 222. Vi blev 12 stycken i gruppen
så det var en överskådlig grupp och det gick lätt att mingla under färdens
gång. Tempot som var utlovat var 5.45 tempo och sedan två stycken fartökningar
á 1 km st i ca 5 min. tempo.
Vi startade lugnt och fint och jag sprang och småpratade med A som jag
bara pratat lite spontant med på några arrangemang med Linnéa, nu fick jag
chansen att lära känna henne lite lite mer och det var mycket trevligt.
Långpass ska gå så långsamt att man kan prata (nästan oavbrutet) och det flöt
på och jag kände att det gick ovanligt bra, det var inte så blodigt torts länge
sedan långpass och veckan som varit. Vi han avhandla ganska mycket innan första
fartökningen. Att göra fartökning gör jag lättast genom att bara haka på några
och i dag hakade jag på B vid första och AX vid andra och när jag kom hem så
fick jag se att det gått i 4.48 och 4.55 så det var väl godkänt för dagsformen
och det skulle inte gå fortare heller.
Det var perfekt väder att springa i, lite småregn och mycket syre i
luften och inte allt för många lördagsflanerare ute som gick tre fyra stycken i
bredd som det lätt kan bli när det är strålande sol och alla vill ut och njuta
vilket inte är fel men inte alltid det bästa att träffa på eller lättaste att
springa om ;o) Efter andra fartökningen trodde jag bokstavligen att jag skulle
ge upp men kom då på att jag inte intagit någon energi under passet, tro fa……att
den sinade!!! Jag intog en nötkräm och efter några hundra meter började jag
kvickna till lite och vetskapen att vi snart var i mål gjorde att jag kände att
krafterna återhämtade sig sakta men säkert. Dock när jag kom upp på Västerbron
andra gången blev jag sååååå hungrig att jag började hallucinera om hur gott
det hade varit med HAVREGRYNSGRÖT!!!! Vad fasen, detta av allt man kan tänka
sig men uppenbarligen var jag så hungrig att det inte spelade någon roll vad
jag tänkte på bara det var mat ;o) Min make skrattade så gott åt mig en gång
när han fick tag i en dagbok jag skrivit i när jag gick i 3:an, då skulle vi
skriva ”dagstankar” och en dag skrev jag – "att i dag är jag så hungrig att jag
inte orkar tänka alls", tror jag var ungefär i det stadiet jag var nu i dag på
Västerbron men nu kunde jag tänka, även om det inte blev det bästa tankarna
:o).
Så summan av dagens långpass blev 19 km härlig löpning och 1,3 km
plågande då jag var hungrig och energilös men vad fasen, vad är det mot hösten
1999-våren 2005??? Nothing!!! Men som alltid är man grymt nöjd efteråt och det
sprider sig en gooo känsla i kroppen att man orkar mer än man tror och i gott
sällskap kan man utföra underverk, även om det inte i dag var ett underverk att
avverka 20,3 km med två fartökningar så var det bra gjort av mig med tanke på veckans
omständigheter.
Men nu känns det som jag softat klart snart efter Lidingöloppet, jag
kan ju inte softa ända fram till marathon 2013 – då kommer det verkligen inte
att bli någon SUB 222!!! Nej åter till ordningen även om det inte behöver vara
110% så får det nog ökas lite mer och lite snabbare annars kommer jag nog efter
för mycket.
Men nu tänker jag fortsatta och njuta av helgen dock utan någon
träning, den blir av först på måndag :o)
På återseende!
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar