lördag 2 februari 2013

Börja om från början, börja om från nytt, aldrig får man sörja tiden.........



 Så här lätt kändes mina ben i dag, det var barmark, det var sol och det blev en härlig tjötrunda med RS vännerna!
 

 

……men det har jag nu gjort under förra lördagen och söndagen så nu är det dags att ta fram det positiva igen och det tycker jag att jag lyckats med denna vecka!

 

 

Började med att tänka – all träning jag hållt på med inför Öppet Spår har bara stärkt mig och jag tänker nu bygga vidare framför allt på det positiva jag sett på min överkropp, jag tänker blir bli det minsta muskelpaket (bodybuilders ;o) som någonsin har sprungit ett marathonlopp! Ne skämt å sido men jag ska ta vara på det jag byggt upp om ni förstår.

 

Måndags kvällen började med gym av överkropp, bänkpress, stående rodd, biceps, triceps ja allt skulle få sig en omgång i måttlig dos gällande vikter. Jag verkligen kände mig som en halvportion som gick där på gymmet men vad fasen, alla har väl varit ”nybörjare” någon gång :o). OK – jag var kanske inte nybörjare men jag är nog minst i alla fall, kanske inte styrkemässigt men längdmässigt! I dag skulle min tå få vila så inga benövningar eller stående positioner. Bara pumpa pumpa överkropp! :o)

 

Tisdagen startade jag med ett härligt morgonpass med bästa tränare C och som jag skrev på FB – vem fa….behöver en megafon??!!! Men det var ljuvligt att höra hennes härliga pepp som ljudade över hela simhallen, jag fick energi för ett helt kompani och det var bara och trampa på på de härliga intervallerna, svetten stänkte…..nej visst ja, det var vattnet, svetten blandades fint med klorvattnet och man fick hålla käften stängd om man inte ville agera klorflaska efteråt! Tån skötte sig, armbågen skötte sig och jag tyckte att jag skötte mig ganska bra för att ha sörjt mitt Öppna Spår som inte blir av.

 

Onsdagen var det påt igen, nu skulle här testas hur det gick att springa på löpbandet med den nya pilotten i dojorna – men inget pronationsstöd, nej det ska jag aldrig använda mer, men pilotten får nog arbetas bort stegvis. Löpnigen skulle bara vara 20 min, varken mer kanske mindre om det kändes allt för ont. Men det gick bra, lite ont till och från men så fort jag slutade så var smärtan borta och det var OK enligt naprapat som gjutit in pilotten. Konditionen var det inget fel på, kan man harva drygt 3 timmar i skidspåret så var 20 min inte så farligt ;o). Efter avslutat löptest så var det gym överkropp igen :o) Nu känns det som jag är på G med styrketräningen nu ska jag inte sluta men vara noga med vilan och att inte öka RM för fort.

 

Torsdag lite löptest igen, 30 min och även här gick det hyfsat – målet för veckan var att jag skulle testa på ca 45-60 min. löpning utomhus på lördagen med mina RS vänner i makligtakt. Det finns lite muskler som jag brukar ”glömma” träna men i dag skulle det påbörjas, rectus abdominis, obliquus externus abdominis! Men tror att jag fått lite träning via skidåkningen så helt från noll var det ju inte ;o). Att gå på gymmet i sin egna lilla värld trivs jag väldigt mycket med samtidigt som jag njuter av att få springa med mina vänner – det är det som kallas frihet, att jag har möjligheten att välja, så har det ju inte alltid varit därför passar jag på att njuta nu!

 

Lördagen – japp, det skulle bli sol, tränare P hade fått förmaningar om att göra en helt otroligt vacker och njutfull bana och vad kunde gå fel? Att få träffa alla goa löpare igen, roliga och snabba T (alltid med en rolig historia i bagaget) MR som jag i dag hade lovat att tjöta hål i huvudet på, förvarnat om att hon skulle ta med öronproppar, MO som har blivit så stark, L som jag lärt känna lite från TSM mm. ja det var gott om härliga löpare, en njutfull lördag stod för dörren! Utifrån tränare P:s runda hade jag kortat av den lite för att den skulle passa mitt pass i dag, jag fick ett glädjande besked att MR gärna gjorde mig sällskap om jag sprang i ca 60 min och vem kunde motstå ett sådan erbjudande, det var länge sedan vi hade en ”tjötrunda” så varför inte, 45 eller 60 min i makligt tempo, i värsta fall hade jag väl fått ta bussen om tån skulle krångla!

 

Dagen till ära hade vi tränare M, hon ändrade banan direkt för att slippa röljus men jag litade på att MR kunde ta mig hem på ett lugnt och säkert sätt och det gjorde hon. Idag var det verkligen tjöttempo som gällde och det förtydligade tränare G och så fick det även bli. Det var härligt att få springa på lättaben, kondisen var kanon, solen sken, sällskapet var underbart och banan var vacker – det var nog det härligaste passet på länge, tänkte på de dagar jag var ute i skidspåret tidigt i ottan, visst det hade också sin charm men det slår nog inte detta, det är ju svårt att prata i ett skidspår antingen ligger man efter någon eller före och skulle man ligga i andra spår så är det ju en bit ifrån och man kan ju inte vråla mellan spåren ;o). Det var härlig asfalt hela vägen med bara några små isfläckar men det var ljuvligt att känna barmark!!

 

Jag och MR vek av en bit in på NM och sedan var det uppför uppför men vad gjorde väl det, vi tjötade på och hann beta av några ämnen till innan vi var tillbaks på PF. Då väntade lite gym av överkropp, jag satsar inte bara på marathon – jag satsar också på beach 2013 ;o).

 

En dag i ljuvlighetens tecken rakt igenom, jag fick ro i själen, jag fick sol i nyllet och jag fick träffa mina RS vänner som det var ett tag sedan – en lördag jag tänker suga på tills nästa gång men innan det blir lördag blir det fler gym och provlöpningar men sakta sakta ökning.

 

 

Det är långt till marathon och det tänker jag dra nytta av – målet är satt, MR bjuder om jag överträffar mig själv :o)

 

 

På återseende!

Maria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar