Så här såg det ut typ (bilden är tagen från nätet)
Det händer mycket på en vecka
och det händer ännu er på tre! Som jag skrev om sist så var det vila första
veckan efter maran och nu har jag smugit i gång med tre lugna löppass och
två-tre styrkepass i veckan och det känns helt rätt :o)
Nu bygger jag styrka från grunden och stegrar min löpning sakta. I lördags var första långpasset och det blev 15.5 km skog, snår och var enda backe tränare ME kunde hitta!! Asfalten var så långt borta att det fanns nog inte i tränare ME vokabulär, hon hittade nog alla backar ut med hela BV och brännässlor ska vi inte äns tala om! Fick rådet att inte raka benen inför tisdags i söndagsträningarna eller ta långa strumpor! Brännässlor gör förbannat ont att bränna sig på speciellt om de går till knäna!
Jag överlevde skogs och backturen och nöjd och glad seglade vi in 91 minuter senare, precis enligt plan :o)
Måndag var det påt igen med styrka för överkroppen så att den inte bara blir något att hänga nummerlappen på som Sörpla skojade om en gång, tyckte i och för sig att den var väldigt bra! Tänk så många övningar det finns för nästan samma muskelgrupp, fast en övning är för övre, en är mitten och den tredje under bröst exempel - jag skulle kunna bo på ett gym - det enda som hindrar mig är att jag måste äta och sova i bland ;o)
Lite mer vikter åt folket, OK nu menar jag kanade inte 750 kg i benpress men i iallafall 75% av min vikt i bänk tycker jag är på tiden, jag har ju lovat mig själv att jag ska bli den kortaste Arnold som springer en marathon och det passar väl väldigt bra då jag inte ska springa maran på två år, får nu chansen att bygga upp mig lite ;o)
Jag förstår inte varför det är
så roligt att gå på gym, det kan bero på att jag tycker det är snygg med
muskler, det kan också bero på att jag kommer att ha nytta av mina muskler men
även för att det kommer att hålla mig stark resten utav mitt liv om jag
fortsätter och jag kanske kan leva lite längre då jag orkar hålla upp min kropp
och bygger mycket benbalkar – anledningarna är många och det finns säkert många
fler ;o).
I morgon stundar lite
intervaller med RS, det ser jag fram emot – nu ska jag ju även komma igång med
snabbheten så att mitt fjärde PB kan inbringas i början av september. Men för
att återkoppla till de där 750 kg som jag nämnde i början, jag satt och tränade
de raka bukmusklerna (så att jag kan gå på stranden nästa sommar ;o) då jag
tittar bort mot benpressen och ser en kille ligga där och förbereda sig, jag
kollar på hur mycket vikter han har på och kan omöjligt räkna då det är lager
på lager med vikter. Jag spanar in honom och ser att det är en kille som
försöker att passa, grattis – vem kan passa på 750 kg???
Han släpper på spärren och gör
4 reps, inte så djupa men ändå en liten knicks på knäna blir det! När jag är
klar med mina små kilon så går jag fram till honom och frågar lite försynt hur
mycket hade du på egentligen – får svaret 750 kg, måste ju utmana mig själv
lite!!! Jag tror inte att han bara utmanade sig själv, han måste ju ha utmanat
han som passade också – han måste ju ha blivit mos om killen hade släppt på
allt. Nåväl det slutade väl och det var ju tur.
Timmen är slagen, nu slutar vi
för dagen……sjöng Anna Book en gång på 80 talet och det stämmer, nu slutar jag
för dagen :o)
På återseende!
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar