En veckas totalvila från löpning, fötter, tå, ben och resterande kropp skrek……..

…….av lycka när jag transportlöpte från bilverkstaden där jag lämnade in den för tredje gången för samma fel, själv skrek jag för mig själv över att bilfirman inte kunde fixa felet, hur svårt kan det vara? Men man ska inte lägga energi på saker som ger negativenergi men ibland är det svårt – men nu ska jag lägga energi på det jag älskar – löpning!

 

 

Jag är som en guldfisk som simmar där i sin lilla glasskål, de simmar runt där och tänker – oj här har jag inte varit, det var något nytt, kort minne med andra ord ;o). Efter maran hade jag ont i fötterna så jag ville skrika, en vecka senare med totalvila från löpningen så skulle jag testa hur det kändes i dag. Planerade in en transportlöpning från Haningebilverkstad och hem, det skulle inte gå fort – jag skulle bara testa hur fötterna kändes.

 

När jag tog mina första steg utanför bilverkstaden var det precis som att släppa ut en kossa på grönbete, det spritt i benen, fötterna var helt intakta och jag vill bara springa. Turen hem skulle gå i makligt tempo, det skulle njutas av varje steg och tid var ej intressant. Benen kändes så grymt pigga, fötterna kändes som jag aldrig hade haft ont i dem och tån var det inte någon fara med och under min transportlöpning kom ett härligt sommarregn som fyllde luften med härligt syre, det var så härligt att kunna springa igen och att en vecka kunde göra sån här skillnad trodde jag aldrig.

 

Det blev 8,2 härliga transport kilometer och nu tar jag sikte på den 7 september och Lidingöloppet 15 km, jag har gott om tid för att få upp fart så nu ska det bli kul med en annan storts träning, kort men snabb! :o)

 

 

På återseende!

Maria