……kanske inte kilometermässigt utan temperaturmässigt! Det skulle bli kallt till helgen hade alla lovat, när mitt startskott i dag gick kl. 07.15 var det 23 minusgrader!!! Kanske kan skrämma men jag tänke att det kan vara så om inte ännu kallare på Öppet Spår och då känns det skönt att veta att jag i alla fall en gång varit ute i den kylan, om inte för att testa klädseln så jag vet att jag inte fryser ihjäl! ;o)
Jag var först på parkeringen, jag tog på mig pjäxorna i bilen för att
undvika förfrysning innan själva passet hade börjat. Tänkte att jag kanske
skulle ta en liten löptur runt parkeringen för att värma upp men beslöt mig för
att jag värmer nog upp under resans gång i spåret. Började att staka för att
testa hur muskelfästet i börstet kändes efter förra veckans olycka, det kändes,
det kändes stelt och smärtade lite lite men inte så mycket att jag kände att
jag inte skulle kunna åka men beslöt mig för att i dag får jag nog träna
uthållighet genom att diagonala som också är en sorts träning, även om det inte
går så fort!
Det var fortfarande mörkt och jag körde utan pannlampa för jag tänkte,
30 minuter med pannlampa och sen ska den sitta där och ”väga” i ca 3 timmar
bara för att jag ska få ljus i 30 minuter, nej jag fick köra på känn de första
30 minuterna då det förmodligen skulle vara mörkt, nån måtta får det vara på
det! ;o) Jag diagonalade i väg och tänkte på Öppet Spår – tidsmässigt stämde
det någorlunda för start, kylan kunde definitivt stämma, mörkret stämde och
mitt mål denna träning var att se mig själv hela tiden åka där i Öppet Spår,
mala på mil efter mil, träna på att springa i uppförsbackarna, träna på att
inte trilla i nedförsbackarna och allt gick fin fint för utom när jag skulle
åka utförs!! Jag hade ju inget glid i dag – vad tusan hade hänt? Jag som alltid
har haft bra glid på mina skidor denna säsong. Att staka i början av en
nedförsbacke är ju inte det optimala men glidet var som bortblåst!
Jag hade lite peppande musik i ena örat för att kunna hålla en någorlunda
takt och första varvet var en ren njutning, jag var först i spåret och såg inte
en käft varken framför eller bakom mig och jag bara njöt av att mala på.
Kylan - den bestod men jag frös inte då
jag tydligen hade klädd mig rätt, första gången jag körde med långkalsonger och
rånarluvan. Rånarluvan var det också premiär för och den gjorde nytta –jag såg
en vit frostkant under hela träningspasset på luvan som satt som en smäck runt
ansiktet, ju längre jag åkte ju mer frost och istappar blev det på den och även
ögonfransarna fick sig fina istappar. Skulle tagit kort på detta när jag kom i
mål men min mobil hade också bleklätts med istappar, rimfrost och dött i
batteriet så det blev inget kort.
Efter ett varv ca 8,3 km hade det kommit 10 bilar till parkeringen, jag
skidade i väg på mitt andra varv utan att tänka för målet var två varv och sen
blåbärssoppa och sedan gärna två varv till (om inte någon dam får för sig att
hindra mig på sitt speciella sätt!). Nu hade det börjat ljusna och nu låg jag
efter spårmaskinen, bra eller dåligt – fick fin fina spår men det hade jag ju
haft under första varvet också efter som det var nyspåret i ena spåret, nu
spårade de om andra spåret också. Men efter några meter så inser jag att
spårmaskinen går ju på tok för långsamt för att jag ska kunna åka bakom den,
visst jag åker inte fort men spårmaskinen åkte ännu långsammare ;o) Jag fick
byta spår helt enkelt!
Fortfarande inte något folk i spåret att tala om, de som fanns åkte om
mig och jag kunde mala på i min egna takt och såg fram emot blåbärssoppan som
skulle intagas efter två varv. Då jag sagt att jag inte hade något glid så hade
jag desto bättre fäste, framför allt uppför! Har aldrig lyckats att springa
uppför backen vid den lilla parkeringen men i dag fixade jag alla gånger och
med skidorna i färdriktningen, jag sprang om alla i uppförsbackarna och de gled
ifrån mig i nedförsbackarna :o( Beslut om att lämna in skidorna för vallning
inför Öppet Spår är redan taget sedan länge sedan – det är värt vart ända spänn
kan jag säga efter 2005 års Öppet Spår.
Än så länge inga incidenter :o) Blåbärssoppan smakade väl dock kall!
Mina gel som jag hade med mig fick mig att minnas min ungdom – det var som att ”dricka/äta”
slusch puppi (vet ej hur det stavas men ni som var med på den tiden vet nog vad
jag menar) kylan gick rakt upp i skallen och jag var tvungen att skida i väg
igen för att inte frysa fast.
På tredje varvet i sista nedförsbacken höll det på att gå riktigt illa,
denna gång var det inte någon dam men det var samma kön ;o) Jag erkänner att
jag plogar i den backen, dels för att det svänger 90 grader i slutet av backen
och dels för att det finns i stort sätt inga spår. Jag höll mig fint till höger
så att de snabba kunde åka om på vänstersida. När jag åker där så ser jag i
ögonvrån att det kommer en tjej sittandes på skidorna och är på väg rakt in i
mig, hon håller på att ramma mig! Jag känner hennes skidspets mot min
vänsterskida och lyfter på den och åker på en skida i någon sekund för att
sedan ta ett staktag för att hon inte ska åka rakt över mig. Jag lyckas avstyra
en olycka och hinner ropa till henne ”gick det bra –hon svarar, ursäkta och att
det gick bra!” Allt slutade väl, ingen slog sig och jag behöll lugnet :o).
Sista varvet är inte så mycket att orda om mer än att nu hade det
kommit mer folk som innebar att jag fick träna på att byta spår igen. Men har
kommit på att jag kan ju springa om dem men skidorna och sen hoppa in i spåret
igen – det funkade bra, kanske inte såg så proffsigt ut men då jag inte kunde
staka om dem så fick det bli så.
Jag fick ihop mina fyra varv och drygt 33,3 km, jag frös inte ihjäl,
jag trillade inte, jag fick inte jättekänningar i min ”stakningsarmbåge”, mitt
muskelfäste i bröstet höll sig lugn och smärtade inte så mycket eftersom jag
inte stakade så mycket, nästan inte alls, däremot satt handfästet på staven för
hårt eftersom jag hade dubbla handskar så jag har fått lite ont där men ser det
som övergående – detta pass var något som jag verkligen behövde, vetskapen att
jag kan åka när det är så kallt skrämmer mig nu inte för att ge mig ut i Öppet
Spår och kanske dess kyla :o).
På återseende!
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar