19 härliga km med två fartökningar och 1,3 km då jag hallucinerade om havregrynsgröt!

Man kan i bland känna sig liten och här känner jag mig bokstavligen liten på riktigt - fast det var gooa grabbar!

 

 

 

 

Efter en vecka med dålig träning pga. onda trampdynor , förskräckligt onda tår och en bulle som innehöll mjölkprotein fast den var garanterad mjölk/ägg/soja och nötfri så skulle detta bli mitt första långpass på 14 dagar, farten var jag osäker på men tänkte jag hänger i så länge det går och sen får jag väl ta tuben tillbaks.

 

Idag skulle jag prova på Linnéas SUB 222 för första gången och jag såg fram emot det, det är härligt att kunna välja och vraka mellan passen i Running Sweden och Linnéa, synd bara att det inte finns fler dagar och timmar i veckan men nu är det som det är och i dag skulle det bli Linnéa :o).

 

Vi samlades vid Zinken och det var hela 32 stycken var av några skulle satsa på SUB 3, SUB 220 också vår grupp SUB 222. Vi blev 12 stycken i gruppen så det var en överskådlig grupp och det gick lätt att mingla under färdens gång. Tempot som var utlovat var 5.45 tempo och sedan två stycken fartökningar á 1 km st i ca 5 min. tempo.

 

Vi startade lugnt och fint och jag sprang och småpratade med A som jag bara pratat lite spontant med på några arrangemang med Linnéa, nu fick jag chansen att lära känna henne lite lite mer och det var mycket trevligt. Långpass ska gå så långsamt att man kan prata (nästan oavbrutet) och det flöt på och jag kände att det gick ovanligt bra, det var inte så blodigt torts länge sedan långpass och veckan som varit. Vi han avhandla ganska mycket innan första fartökningen. Att göra fartökning gör jag lättast genom att bara haka på några och i dag hakade jag på B vid första och AX vid andra och när jag kom hem så fick jag se att det gått i 4.48 och 4.55 så det var väl godkänt för dagsformen och det skulle inte gå fortare heller.

 

Det var perfekt väder att springa i, lite småregn och mycket syre i luften och inte allt för många lördagsflanerare ute som gick tre fyra stycken i bredd som det lätt kan bli när det är strålande sol och alla vill ut och njuta vilket inte är fel men inte alltid det bästa att träffa på eller lättaste att springa om ;o) Efter andra fartökningen trodde jag bokstavligen att jag skulle ge upp men kom då på att jag inte intagit någon energi under passet, tro fa……att den sinade!!! Jag intog en nötkräm och efter några hundra meter började jag kvickna till lite och vetskapen att vi snart var i mål gjorde att jag kände att krafterna återhämtade sig sakta men säkert. Dock när jag kom upp på Västerbron andra gången blev jag sååååå hungrig att jag började hallucinera om hur gott det hade varit med HAVREGRYNSGRÖT!!!! Vad fasen, detta av allt man kan tänka sig men uppenbarligen var jag så hungrig att det inte spelade någon roll vad jag tänkte på bara det var mat ;o) Min make skrattade så gott åt mig en gång när han fick tag i en dagbok jag skrivit i när jag gick i 3:an, då skulle vi skriva ”dagstankar” och en dag skrev jag – "att i dag är jag så hungrig att jag inte orkar tänka alls", tror jag var ungefär i det stadiet jag var nu i dag på Västerbron men nu kunde jag tänka, även om det inte blev det bästa tankarna :o).

 

Så summan av dagens långpass blev 19 km härlig löpning och 1,3 km plågande då jag var hungrig och energilös men vad fasen, vad är det mot hösten 1999-våren 2005??? Nothing!!! Men som alltid är man grymt nöjd efteråt och det sprider sig en gooo känsla i kroppen att man orkar mer än man tror och i gott sällskap kan man utföra underverk, även om det inte i dag var ett underverk att avverka 20,3 km med två fartökningar så var det bra gjort av mig med tanke på veckans omständigheter.

 

Men nu känns det som jag softat klart snart efter Lidingöloppet, jag kan ju inte softa ända fram till marathon 2013 – då kommer det verkligen inte att bli någon SUB 222!!! Nej åter till ordningen även om det inte behöver vara 110% så får det nog ökas lite mer och lite snabbare annars kommer jag nog efter för mycket.

 

 

Men nu tänker jag fortsatta och njuta av helgen dock utan någon träning, den blir av först på måndag :o)

 

 

På återseende!

Maria

Det tog nästan lika lång tid att byta om som att testa mina nya inlägg 2 km och nu har jag sett hur vårt köksbord ser ut underifrån!

 

Tänk att ett par nya små inlägg i storlek 34 kan förstöra så mycket! Men jag får väl börja från början. Ville ha ett par tunnare och med mindre pronationsstöd nu när tekniken har blivit mer att springa på mellanfoten och framfoten än att dunka i med hälbenet i varje löpsteg så jag gjöt ett par inlägg ute på mässan innan Lidingöloppet för att prova om den sorten kunde vara något (och nej jag sprang inte 30 km i de nya inläggen!!). Sedan körde jag några pass i dem men efter mycket kort tid så fick jag så fruktansvärt ont i stortån, så illa att jag till och med vaknade på nätterna med smärta, visst min kropp är alltid van vid lite smärta men denna smärta var varken behaglig (typ som den smärta som kan bli i kroppen efter ett tungt backpass) eller OK för att köra på i de nya inläggen.

 

Jag gick tillbaks med dem och pratade med en kille som utbrast – dessa inlägg skulle jag aldrig sålt till dig med tanke på din fothistoria! Du får genast lämna tillbaks dem och sedan rekommenderar jag att du tar kontakt med dessa och så fick jag ett visitkort till en naprapat som gjorde medicinska inlägg, förstod inte riktigt om de inläggen jag fått innan var gjorda till en ickemedecinsk person med tanke på att jag berättade kort min fothistora, skit samma jag tog i alla fall kontakt med den nya naprapaten och fick komma dit, mycket trevlig kille!

 

När jag kom dit hade jag fruktansvärt ont i stortån, han hade en plan och följde denna och efter åter några löppass så hade jag nu inte bara ont i stortån utan nu hade jag fått ont under båda de främre trampdynorna och ALLA TÅR!!!! Vad fasen tänkte jag, så här vill jag inte ha det hela hösten och vintern och att smärtan hinner precis lägga sig tills jag ska köra nästa pass för det konstiga är att det nästan inte gör ont när jag väl springer utan det är efteråt, så ont att jag knappt kan gå :o(

 

Men naprapaten ger sig inte utan han hjälper mig tills vi får ett resultat som blir bra, så i går var jag och gjöt helt nya inlägg så planen var att jag i dag skulle prova dem i 2 km, där av detta lilla korta pass som tog kortare tid än att byta om för ;o).

 

Tänkte när jag gav mig ut på rundan eller om man kan kalla en 2 kilometare runda, snarare startsträcka hur ska jag få mig motiverad, jo jag tar det som en uppvärmning innan funktionellstyrka och tänker extra mycket på att springa fint och tempot skulle vara långsamt och fint. Det gick bra hela rundan men nu kände jag att det gjorde ont på utsidan utav vä foten, men vad fa……tänkte jag, ska alla inlägg jag provar inkomma med nya smärtor så tror jag att jag innan nästa vecka är slut tänker parkera mig i soffan, käka praliner, chips och dricka litervis med julmust och om jag fortfarande känner mig depprimerad över att ha smärta i mina fötter får jag gå över på tyngre saker – undrar om vi har kvar någon tändvätska som vi inte använt upp till grillningen i somras ;o)!!! Nej skämt å sido men jag vill inte ha ont när allt annat funkar så fin fint men det är klart fötterna är ganska viktiga för det dagliga livet, aks me I know!!

 

Men när jag kom hem från ”rundan” så var det ner på golvet och lite styrka med egen kroppsvikt och hittade till och med ett ställe att utföra ”rodd” på. Brukar ju köra stående rodd med skivstång på gymmet men nu fick köksbordet duga och jag hävde mig glatt upp där X antal gånger x 3 set och under tiden kunde jag studera alla skruvar på undersidan bordet, det var många!!! Nu tänker jag inte belasta någon mer muskel i kroppen i dag, funderar starkt på den där soffan dock utan tändvätska (än!).

 

På återseende!

Maria