"Torka aldrig tårar utan handskar" som en känd författare skrivit alldeles nyligen, jag säger bara "Gå aldrig på gym utan handskar!"

Jag har nu en lugn period gällande löpningen och då får man ju passa på att gå på gymmet som jag också älskar! Då det stundar ett 9 mils-lopp på ett par plankor så skadar det ju inte att man stärker upp lite mage, rygg och armar - benmuskler har jag redan men lite extra styrka på dem skadar inte heller :o)

Vill inte säga hur många gånger jag gått på gym denna omgång men jag är fortfarande i uppstartningsfas vilket innebär att jag lever som jag lär! Lätta viker och många repitioner för att få in de rätta rörelserna och att muskler och leder vänjer sig sakta men säkert. Tänker inte starta bilen på 3:an liksom ;o) Nej som PT måste man ju föregå med gott exempel!

Jag förstår inte vad det är som är så roligt med att gå på gym, men varje gång jag kliver in på ett blir jag som ett barn i en godisaffär - jag verkligen njuter av alla övningar som ett gym kan bjuda på, det finns nästan bara en sak som kan få mig där i från och det är hungern ;o) Nej skämt å sido men ni förstår säkert vad jag menar!

Knäböj är en härlig övning och nu är det mest teknik som gäller då vikten egentligen är obefintlig, många repitioner är bra för uthållighet och för att träna teknik så målet för i dag var 3 set x 20 reps. Svetten rann och det blev en stor pöl nedanför mig vilket kännetecknar att jag jobbat på bra, härlig känsla :o)

Tränar man framsida ska man träna baksida, vill ju inte få kortare muskler på ena sidan så att man blir "krummen åt ett håll" ;o) Liten som jag är så funkar inte maskinerna så bra på mig utan det får bli mycket friavikter som även är bra för balans och stabilitet i hela kroppen.

När jag ska gå in på stående rodd med skivstång så upptäcker jag att jag glömt mina handskar!!! Visst jag lyfter inte några stora tyngder varken nu eller kommer att göra men jag svettas i händerna kan jag säga!!! Stående rodd med svettiga händer var ingen hit, stången gled runt runt och jag fick mellan varje set torka, nej inte tårar men händerna då jag inte hade några handskar – så jag säger som rubriken lyder – gå ej på gym utan handskar ;o)

 

Jag vill inte tråka ut er med att dra alla mina övningar men jag skulle nog kunna bo på ett gym, tänk så många olika övningar det finns för en och samma muskel :o)

 

Stakningen har inte börjat än, måste nog ladda mentalt för att gå in på gymmet och ställa mig och staka 1000 reps som jag gjorde förra gången inför Öppet Spår, men denna gång ska jag vara smart – ta tid hur lång tid det tar att göra 1000 reps och sedan bara köra på tid, så slipper man hålla räkningen – tack för tipset tränare M, det är inte alltid lätt att tänka själv ;o)

 

Efter drygt en timme fick jag ge mig, måste ju leva som jag lär även tidsmässigt kan ju inte dra i gång ett mastodontpass i tid, då lär jag ju inte kunna röra mig i morgon.

 

Träningen mot Öppet Spår har sakta börjat men den har börjat och jag siktar på ett PB med minst 30 min…….undrar om jag varit för kaxig, men tycker att kan man springa/jogga 8 mil så bör ju 9 mil på skidor glida på ganska ”lätt” ;o) Tur att man har referenser att jämföra med även om de kanske inte är de mest normala, springa 8 mil men i min omgivning är det inte så konstigt faktiskt – då skulle detta nästan räknas som en ”sprintdistans” :o)

 

 

 

På återseende!

Maria

En vecka med vila från löpningen ledde till att jag nu är anmäld till Öppet Spår – hur gick det här till?

                                                                       Öppet Spår 2006 Oxberg - stålande sol!


Jag har nu njutit av mitt Lidingölopp i en hel vecka genom välförtjänt vila av kropp och knopp och hunnit fundera ganska mycket på vad nästa mål ska bli, visst är min tanke att göra fler PB nästa år i löpning men ett PB som jag gärna skulle vilja slå är det som jag gjorde på de där långa plankorna och med de två pinnarna i nävarna – jag snackar om min underbara tur mellan Sälen och Mora 2006.

 

Och inte blev det mindre lockande när jag i lördags fick vatten på min kvarn av bästaste haren L när vi var ute och käkade trevlig middag – så nu är båda jag och maken anmäld till Öppet Spår 2013 och skidlägret i början var januari, tänk så det kan gå när man får för mycket tid att tänka – tur att jag bara har en hel frivillig träningsfri vecka per år, hur hade mitt liv annars sett ut i utmaningar :o)

 

I måndags sprakade jag igång min vilade kropp lite smått, det blev en liten stenig, rotig, lövig och halvmörk löprunda med RS vännerna innan RS gym skulle äga rum – funktionellstyrka är aldrig fel! Nu är min tanke inte så mycket löpning utan nu ska hela kroppen stärkas upp, allt från tår-fötter – vrister, vadmuskler och ända upp till nackstråket, jag ska bli en hejare på plankan – som jag i dag är riktigt usel på tycker jag men jag har några månader på mig – vem vet, jag kanske inte behöver bada i vassen nästa år ;o) Ska vara ärlig att i år badade jag inte en enda gång – men det berodde inte på att jag inte var någon hejare på plankan och vad det kan medföra i positiv riktning av kroppen utan det berodde mer på att jag är en stolt badkruka och med denna sommaren så var det inte på tal att äns provdoppa tårna, 34 grader är min melodi i vattnet och det har det inte varit kan jag med all säkerhet säga utan att äns ha känt på vattnet!

 

Tisdagen var det åter kärt återseende av alla Linnéaiter, oj vad många de blivit – har nog varit borta lite väl länge men nu får jag bli bättre på att alternera – RS – Linnéa, RS-Linnéa – hur svårt kan det va? ;o) På programmet stod det härliga Münchenbacken – en lång goo backe på ca 450 meter och sedan joggvila ner, detta skulle göras 6-10 gånger – medel var 8 gånger så det kändes ganska OK. När jag springer där uppför har jag Hagatippen färskt i minnet och genast blir Münchenbacken – inte lätt, då vi ska göra den fler gånger än Hagatippen men med tanke på underlaget (asfalt här – grus, småsten, rötter, smalt mm. uppför Hagatippen) så kändes det som här var det bara och trampa på, likaså är inte lutningen den samma men backe är ju alltid backe = ROLIGT, STÄRKANDE OCH IBLAND ALLDELES underbart!

 

Jag fick härlig draghjälp av S men stundtals så var det jag som drog, vi kan säga att vi delade på jobbet och det funkade fin fint och när sista backen uppför var gjord så brast vi båda ut i ett leende och tackade för hjälpen, man behöver inte säga så mycket under själva passet utan det bara flyter på och var och en tar sitt ansvar och efteråt kan båda glädjas åt draghjälpen man fått.

 

I morgon blir det gym för att växla ännu mer i min träning, just nu längtar jag faktiskt till det blir snö så att jag kan få ut och testa de där plankorna jag ska färdas på mellan Sälen och Mora :o)

 

 

På återseende!

Maria