Idag hade jag bråttats lite med
mig själv gällande tankarna att det skulle gå fortare än sist, det
skulle vara roligt, härligt, jag skulle komma i gång snabbt i starten och jag
skulle vara fräsch de sista 10 km men framför allt så skulle jag njuta och
ha grymt kul och trot eller ej, jag lyckades med allt!
Valde mina utslitna balettskor
som skulle bli en chansning då jag hört att det skulle vara ganska geggigt men
vad tusan det var bära eller brista som gällde då jag inte hade några andra
skor som inte var bekväma. Nu efteråt var det ett mycket bra beslut :o)
Uppvärmningen gick i snigeltempo
och efter ett tag stötte jag på en bajamaja ute i ingenstans, testade den då
det inte var någon kö och sedan joggade jag vidare men stötte på patrull - det
stod 29 km på en skylt och det låg en matta på marken, tänkte att om jag
springer över den så lär jag ju bli diskad så jag vände och när jag kom ner
till bajamajan igen frågade en funktionär mig om jag letade efter starten!
Förmodligen såg jag väldigt förvirrad ut då jag först hade sprungit förbi henne
på ena hållet och sedan på andra. Men svarade snällt att jag bara värmde upp
:o)
Jag ville inte hamna i någon
flaskhals i början av loppet så jag ställde mig längst fram och kom även i väg
någorlunda, mitt tänkta genomsnitts tempo låg på en dröm på ca 5,55 min/km på
hela loppet - det började kanon, snitttiden på de första 5 tror jag låg på ca
5,24 min/km och när jag passerat 10 km var jag väl lite närmare mitt drömtempo
5.55, typ 5,30 min/km ;o). Men det kändes så grymt bra men jag visste att jag skulle
tappa på slutet då det skulle bli mycket kuperat och några skulle
säkert börja gå och sen var det lite trängre på det.
Jag hittade ett bra långpasstempo
och jag höll takten via ena örat där jag hade min mp3-spelare. Det var svårt att
rulla i nedförsbackarna för många ville vara ute i vänsterspåret fast det
kanske inte gick riktigt så fort för att de skulle ligga där men jag tuggade på
och kände att det var behagligt, njutbart och kul att springa - jag stannade
till och med till på varje vätskekontroll för att sörpla i mig energidrycken
och få lite mer kraft.
Kyrkviken var mitt första delmål,
där skulle RS S stå för att langa min första gel och täntk tid var kl.14.00.
Det var hur mycket folk som helst och jag tänkte - tänk om jag misar S! Så jag
sprang och skrek S namn för att kolla så att hon förstod att jag var på G, jag
låg 6 min före så hon kanske inte var beredd men hon skötte det galant och jag
fick min gel och massor av pepp.
Jag skuttade på och träffade
några jag kände eller rättare sagt de började prata med mig - alla känner apan
;o). Det gick upp och det gick ner och folk sprang ute i skogen över stock och
sten men jag höll mig till min plan och sprang rakt fram, inte någon zickzack
utan försökte hellre haka på om någon var lite snabbare - tog rygg på den
alltså och det funkade fin fint.
Andra delmålet var Grönsta och
där skulle jag vara ca 15.11-15.13 men tror att jag var ca 8 minuter tidigare
men nu visste jag ju att det skulle bli väldigt kuperat men levde på att snart
skulle IF Linnéastationen komma och de visste jag skulle ge mycket kraft och
framför allt skulle jag få min andra gel som skulle ta mig i mål mm.
Linnéastationen gav så mycket
kraft och de var guld värda så en stor eloge till dem alla som stod där!!!
Efter Linnéastationen fick jag en liten läksig kännig i vaden, så kallat kramp
men avstyrde den genom att trycka lite extra i uppförsbacken med hälen som man
normalt inte ska ha i men det löste problemet denna gång och jag kunde glatt
springa vidare. Om jag hade fått kramp så hade nog inte krampen varit det
största problemet, det största problemet hade nog varit att hitta ett träd att
stäcka ut mot -för det var fullt på varje träd utmed i stort sett de sista 5
kilometerna, någon låg till och med på en sten!!
Efter Abborrebacken och
Karinsbacke så var det bara och gasa hemåt och nu såg jag att jag skulle kunna
komma i mål på under 3 timmar, min drömtid var 2,57 h men i dag var allt med
mig och jag lubbade i mål på fin fina 2,55,51 och jag kunde med glädje kvittera
ut min medalj och verkligen känna mig grymt nöjd och inte för att vara sån, det
var mitt 5:e PB denna säsong och denna gång 33 min. bättre äns sist (visst det
var några som skrämde upp mig så tidsplaneringen gick käpprätt åt skogen då)
men ett PB är ju alltid ett PB.
Nu är min tävlingssäsong slut och
jag tänker ta en veckas vila för att sen sparka i gång lite lätt med alternativ
träning, men summan av denna säsong löd:
PB i antal sprungna km samtidigt
- 80 km
PB på marathon med 17 minuter.
PB på 4,7 km terräng
PB på 10 km med 3,30 min
PB på 30 km terräng 33 min.
PB i minst antal skador (OK detta
PB är inte inräknat i mina 5, men vad fa...som jag sa ett PB är ju alltid ett
PB. ;o)
Ha det himla gött och på återseende!
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar